Rapport från en saknad dotters resa
Helt otroligt att det faktiskt är mindre än två månader kvar tills Amalia kommer hem nu.
Det känns verkligen härligt och jag tycker att mamman har klarat det rätt bra, visst har det varit dagar då jag gått in i hennes rum bara för att lukta lite på hennes parfymer och varit lite tårögd. Jobbigast var det runt jul och nyår när hon berättade hur hon verkligen hade det hos sin första värdfamilj och när hon bestämde sig för att byta familj och tills det var klart med hennes nuvarnade värdfamilj.
Jag är så stolt och imponerad över min starka, modiga dotter hur hon har stått på sig och tagit tag i problemet och det i ett annat land och helt själv. Jag tror inte att jag hade fixat det när jag var 16 år. Även om jag flyttade hemifrån vid den åldern.
Nu har hon hunnit bli 17 år också och firades med tårta, ballonger och paket av sin värdfamilj.De hade beställt en tårta med svenska flaggan på. Jag är så glad att hon får ett fint avslut på sin vistelse i USA och är så tacksam för att hennes nya familj öppnade sitt hem och sina hjärtan för henne.
I fredags var det "prom" för avslutningsklasserna. Har bara sett två bilder på henne från den så jag hoppas att jag snart får se fler bilder.
Jag längtar iallafall till den 10 juli, den dagen då min äldsta dotter fyler 19 år kommer min yngsta dotter hem från USA. Då får vi fira dubbelt upp.
Hoppas ni får en fin kväll!
KRAM
Bilderna har Amalias värdmamma Karri varit snäll och skickat till mig.
Men åååhh, nu blir jag alldeles rörd också. Grattis till dottern! Jag är också imponerad över hur hon hanterade bytet helt själv.
Ha en fin dag!
Kram Lena
Godmorgon!
Härligt att få hem dottern :)
Idag har jag vattengympa samt handla maten
Och så regnar det....
Ha en bra tisdag
kram
Förstår att du längtar kram