Mor, det är något speciellt med det ordet!

Jag får en varm känsla i hela kroppen, det kanske är för att jag har varit en ritkig mammagris hela livet.

 

Även om vi inte pratas vid i telefonen så ofta så finns alltid tankarna på mamma där, ja förstås även på pappa (som ju tyvärr inte längre är med oss här på jorden). Så det kanske är ordet föräldrer som ger den känslan. Men nu är det ju morsdag idag och det är mammorna som ska hyllas.

 

Att själv få äran att vara mamma det är stort. Och det är tyvärr inte alla som har den möjligheten även om man vill det. Det måste vara en fruktansvärt  jobbig situation. Så ett stort grattis även till er som så gärna vill bli mamma men inte kan eller har möjligheten att bli det.

 

Min mammabana började redan när jag var ett-två år, ja inte till riktiga barn då utan till mitt dockbarn Maria, som var min käraste ägodel och som följde mig överallt. Maria finns fortfarande kvar, men mina barn hyser inte samma kärleksfulla känslor för henne som jag gjorde utan de har varit mer skräckslagna när de sett henne. Och ja, hon kanske inte är den sötaste dockan numera, men man måste ju ha i åtanke att även hon är över 50 år. Måste nog fotografera henne  någon dag så ni får se henne. 

 

Men nu är jag en stolt mamma till mina tre barn och jag har även den stora äran att få vara bonusmamma till makens barn. 

Jag kan inte tänka mig hur det skulle ha varit att inte ha barn.

 

Så ett stort grattis till alla mammor och ett extra grattis till min egen mamma, min svärmor och bonusbarnens mamma.

 

 

 

KRAM