Att få ro i själen

För mig är det verkligen som balsam för själen att vara vid havet.
Jag vet att jag har skrivit det tidigare men det tål att upprepas. Jag tror det är vidderna som gör så att mitt inre kommer till ro, för den känslan kan även infinna sig på ett berg eller fjällen.
Det där när man står och blickar ut över vidderna och inget annat ser än den vackra magiska naturen och man andas in och känner hur luften och intrycken fyller en med energi och lugn.
Det är faktiskt ren och skär lycka!!

Men jag har ändå en väldig respekt för havet. Inte minst efter en seglings eskapad i Kroatsien för över tio år sedan. Hemfärden på den utflykten var inte speciellt rolig då vi hamnade i storm med vågor som sköljde över båten och oss där vi satt och agerade tyngder på relingen. Och det värsta av allt var att de inte ens hade flytvästar ombord på båten.
Den gången kände jag verkligen hur mäktigt havet kan vara.
Men det är nog bra, man ska ha respekt för naturen och lära sig leva med den och inte mot den som vi har en tendens att göra.
Ta hand om er själva, Moder jord och varandra!!
KRAM
